juuuhl

Jag tror jag är en sån person som tänker för mycket på saker och ting,
nästan så att jag tänker sönder det o vänder upp och ner på allt, och
börjar känna mig osäker, när jag egentligen inte behöver det
över huvudtaget. jag menar varför behövs den känslan, den är helt
ovärd om man frågar mig, blir helt trött på mig själv när det början.
Tror det brukar kallas att man är nojjig, inte helt omöjligt iallafall?

Till exempel man vet att allt är bra o så, men sen efter
ett tag så börjar man tänka o så tänker man mer på det och tillslut
så "tror" man att det är precis helt tvärtom, varför undrar jag?
och ibland vet man inte vad man tänkte på först, eftersom den
tanken va positiv. Någon annan som känt så?